Burås IK - Guldhedens IK D2 3 - 5 (0-2, 1-1, 2-2)
@ Svingelns Sporthall
Man kan tycka att returmötet mot Guldheden var en match som alla andra, men hjärtat slog lite hårdare för den här matchen och var det någon seger jag ville unna Burås så hade jag valt matchen mot Guldheden.
Alla dagar i veckan.
Hybrishumöret pikade efter senaste mötet då jag efter förlusten skrev under på bad i Mölndalsån om vi skulle förlora igen. Och här står vi nu, två dagar efter att ha åkt på däng. Det är några plusgrader ute, snöblandat regn dalar från ovan och mölndalsåns vattenflöde är förmodligen skitigare än någonsin.
Ni vet när man bygger upp förväntningar höga på heroin och man är så lyrisk att man nästan går av på mitten inför det som komma skall. Tänk er ett barn på julafton som väntar på tomten. Ögon lyser och kroppen pirrar i takt med en bubblande eufori inför detta storslagna möte. Men det kommer ingen jävla tomte. Utan istället dyker ett monster upp, äter upp barnen, tänder eld på huset, pulveriserar julstämningen och bakar en formpressad pudding av skiten som är kvar. Tänk vad besvikna alla skulle bli.
Ungefär den metaforen symboliserade förväntningarna likväl besvikelsen när allt gick käpprätt åt helvete.
Det finns inget annat än att krypa till korset och ge Guldheden medaljen för att de är centrums kungar. ”En gång är ingen gång. Två gånger är en gång för mycket”-som man brukar säga.
Smått omtöcknad dagen efter slutsignalen så var det svårt att definiera matchen. Däremot minns jag konkret Guldhedens Viktoria Henriksson projektil rakt upp i kryckan och som därmed blev spiken i kistan.
Men ungefär såhär:
1:a perioden börjar lite nervigt. Vi har gott om målchanser men skjuter överallt förutom i mål. Guldhedens storspelande Emma Andersson gör 0-1 tidigt i matchen och assisterar även Linn Burman när 30 sekunder återstår. Vi står på hälarna och bjuder oss själva på en grusig uppförsbacke.
I 2:a perioden lyckas även vi spräcka nollan men efter 17:57 åker vi på en utvisning och återigen kliver Andersson fram vid en fast situation och drar in ett mål innan perioden går till vila.
Första delen av 3:e perioden är vi riktigt på hugget. Vi lyckas göra både ett och två mål och vi är äntligen, tack och lov, ikapp. Ungefär här tänds återigen gnistan och det känns som att vi faktiskt kan komma att avgöra detta.
Det laget som skulle göra nästa mål skulle få ett psykologiskt övertag om matchen. 10:49 uppstår en besvärlig situation framför vår kasse och Guldheden lyckas att peta in en boll.
Det står nu 3-4 till Guldhedens fördel och klockan börjar ticka på. Desperat försöker vi forcera men Guldheden köttar bokstavligt talat igen. För att vinna matchen måste man göra mål, men för att göra mål måste man komma till avslut. Ett moment 22 som kom att bli vår dödsdom och sedan dundrar Viktoria Henriksson in 3-5 till Guldheden. Ett mörkt töcken svepte ner över svingeln och jag såg bara svart.
Vid djupare analys så tror jag att det handlar om att vi måste gå till grunden med vad som inte stämmer. Vi måste hitta hem till den där oslagbara Buråsandan som är så unik och som gör oss till segrare.
Att älta förluster leder ingenting till. Vi får damma av svingelnstoftet från våra axlar, slå oss för bröstet och bevisa för oss själva att vi kan bättre än såhär. Och jag står vid mitt ord att bada i den där å-jävlen. Med risk för att bli långtidssjukskriven efteråt spar vi den filmatiseringen till våren när tranorna kommer.
#5 Karin Didriksson
Inför matchen
”Vi kommer inte att vinna alla matcher, men vi kommer aldrig mer förlora mot Guldheden.
Gör vi det kommer jag att bada naken i mölndalsån, på det stället där det luktar mest bajs.
Och jag kommer ta med mig mina kamrater.”
Dessa lovord uttryckte undertecknad efter första mötet mot Guldheden. Bitter, hämndlysten och stöddig. Ett riskfyllt uttalande och kanske en morot till Guldheden att fortsätta försvara sin titel inför kommande möte.
I första matchen mot de röda var förväntningarna på vår prestation skyhöga. Det var vi som skulle vara kungar av landet centrum. Men vi bjöd in Guldheden och de fick en tidig 2-0 ledning. Därefter svajade matchen framochtillbaka och kalaset slutade med en suddenvinst till Guldheden.
I nuläget ligger vi hack i häl på Kärra på en stabil 7:e plats i serien. Guldheden ligger på 10:e plats och luktar på Sportlife Kungälv som har en poäng mer. Det här är ingen match som går ut på att slåss om tabellplacering utan det här handlar om en dimension djupare.
Pengar, politik eller olja är upphov till många konflikter i världen och anledningar till att folk väljer att kriga. Prestige är också en tung utlösande faktor som får folk att gå över lik för att vinna.
Att kriga för prestige är bajs i många avseenden och leder sällan till något gott. Men i idrottsliga sammanhang är det ett avgörande begrepp som slår lika högt oavsett vilken nivå vi jobbar på. Vare sig man spelar för serieavancemang eller SM-final så är folk beredda att gå jävligt långt för att nå en statushöjning.
Kontentan är att resonemanget kommer att symbolisera detta heta centrumderby.
Ytterligare en aspekt handlar om att vinna matchen i matchen. Vem är starkast i 1 mot 1 duellerna? Vilken målvakt kommer att spika igen och vem kommer att ha den skarpaste skytten?
Den som vill mest kommer att få mest poäng. Och: PRESTIGE
Kom på söndag till Svingeln och se på när vi krönts till centrumkungar eller till Mölndalsån när jag och mina ladies badar i ån!
Be there or be square.
#5 Karin Didriksson
